Hur vill andra leva?

När nu mina nomaddrömmar är ouppnåeliga, tvingas jag att tänka om och då tar jag gärna lite hjälp av andra tyckare. Trodde jag ja. Men när jag sökte på ”leva livet” hittade jag ju den här fenomenala bloggen med svidande kritik helt utan logiska felsprång och tankevurpor. Jag gillar framförallt framställandet av (om jag fattat det rätt) hennes kompis förra man/sambo/kille:

En kvinnlig vän försöker hantera att hennes son får ta hela smällen av att hans pappa vill hämnas på sonens mamma för att hon efter alldeles för många år ledsnade på att bli behandlad som värdelös på faktiskt precis alla områden. Han ville inte ens ligga med henne. Så starkt var hans behov av att straffa henne för att hon fortsatte vara levande i deras gemensamma liv att han till och med avstod från att tillfredsställa sina egna primära behov.

Han ville inte ens ligga med henne! 

Jag undrar om lilla fröken som skrivit detta funderat på hur samma mening hade mottagits om det var omvända förhållanden, att kvinnan inte ville ligga. En man som klagar på sin kompis fru för att hon aldrig vill ligga….Jorå serru! Jag gillar också hur toppenfenomenalt hon prickar skälen till sexbrist; hämnd, och inget annat. Tänk, bara tänk, om det beror på något annat. Tänk om han upplever hela hennes väsen (hennes inre) som vansinnigt oattraktivt. Skall hann ändå ligga? Är det ”hennes rätt” att utkräva? Hey, Mistah Taliban, tally me banana….

Ett nej är ett nej – Eller i detta fallet en hämnd!

Ytterligare exempel på hennes felfria logik hittar vi mellan raderna, även om det kanske uttrycks explicit också. Det finns gränser för hur mycket dravel jag pallar innan jag börjar skumma. Men mellan raderna då: Män är onda (fast just det, det skriver hon ju att hon inte skriver samtidigt som allt hon skriver tyder på att hon tycker det hon skriver att hon inte tycker. Eller skriver). Det har hon sett på en dokumentär från Rumänien.

Någonstans här börjar jag okontrollerat gråta. Skakandes, hulkandes och med en otrolig känsla av skuld. Nu kritiserar jag – som är man – henne – som inte är man – och bidrar således till näthatet, krigen och till viss del (?) våldtäkterna runt om i världen. Detta klarar inte mina nerver av, och jag känner att den enda botgöringen det kan bli tal om är att snabbt hitta en man och förolämpa honom djupt. Så att det blir 1-1 liksom.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s