Att leva som nomad

Jag har ofta undrat hur det skulle vara att leva ett live som nomad. Att inte ha en fast plats som är ”hemma”, utan att man är ”hemma överallt”. Om det är så, det kan lika gärna vara tvärtom. Man kanske inte är ”hemma” någonstans, man kanske inte har den kopplingen. Men har man aldrig haft ett ”hem”, aldrig haft den kopplingen till en enda plats – är det då något man saknar? Jag tror inte det, men jag vet inte.

Under lång tid var det så människan levde, under väldigt lång tid. Sedan hände något, och vi har på de senaste femtusen åren byggt upp en värld som är långt från vårt ursprung. Men var börjar ”vårt” ursprung?

Forskare pratar gärna om att vi inte har ”vant oss” vid vissa livsmedel, eftersom de ”bara” har ätits i [tusentals år]. Så när vänjer vi oss, och när vi har vant oss vid något nytt, har vi då tappat all koppling till det gamla? Eller lever det kvar, finns det inom oss alla? Spannmål är en sådan sak tror jag. Jag tycker ofta jag läser om att vi inte ”är skapade” för den typen av mat, och då undrar jag….vad skall vi äta? Hur lång tid tar det för oss att vänja oss, och kommer vi någonsin göra det om inte vi, i vår generation och tidsålder, äter spannmål? Frågorna är många men inte alltför intressanta, så jag lämnar spannmålet för idag. Dessutom tappade jag tråden helt. Det får bli ett annat inlägg, en annan dag. Men nomader….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s